Att överleva första året

För några år sedan gick jag på en föreläsning på Umeå Universitet som kallades "Att överleva första året som lärare". Föreläsaren jobbade på en gymnasieskola och det var en mycket bra föreläsning, med konkreta tips, som t.ex. "Kolla inte mailen var tionde minut." Nu har man ju visserligen inte tid att kolla mailen var tionde minut, men ni förstår principen.

Idag önskar jag att jag hade kvar häftet jag fick på den föreläsningen. För det visar sig att det enda jag minns är just det att jag inte ska kolla mailen så ofta. Föreläsningen "Att överleva första året som lärare" borde man få minst en gång i veckan under detta första år.

Min arbetsbörda är ju inte större än någon annans som jobbar heltid. Men ibland känner jag verkligen att 24 timmar per dygn inte räcker till. 45 timmar i veckan räcker definitivt inte. Ändå försöker jag att vara ledig så fort tillfälle ges, men rätt var det är sitter jag där framför datorn igen. Kollar mailen...

Jag vill så himla mycket, men jag är rädd att om jag fortsätter i den här takten kommer jag inte orka så himla mycket. Borde nog luta mig tillbaka nångång också...

Men hörni, ni som jobbat några år. Hur överlevde ni första året som lärare? Har ni några tips till en liten lärare på sitt första riktiga jobb?

Every day's a school day

Jag satt här i soffan och funderade som vanligt på morgondagens lektioner och morgondagens andra göromål. Och så började jag fundera på kvällens avsnitt av Klass 9A som jag inte ens tänker kommentera för att jag är så besviken på den serien. Och så började fundera över min egen utveckling som lärare.

Jag har nu jobbat som lärare i tre månader. Ingenting, tänker ni gamla rävar, men med tanke på att den längsta "lärarperioden" jag haft tidigare var under en så kallad "långpraktik" på sex veckor, så är 3 månader med heltid ganska mycket för mig. Och dra åt *** vad det har hänt grejer. Jag lär mig nya saker varje dag. VARJE dag. Jag lär mig hur jag ska bete mig, vad jag ska säga, hur jag ska förklara saker, hur jag ska bemöta mina elever osv osv. Jag hade ganska bra koll på hur man gör en lektionsplanering när jag började jobba. Men allt det andra, herregud vad jag LÄRT MIG (och lektionsplaneringarna blir ju smartare och smartare de också förstås).

Jag tror det finns en tendens hos lärarstudenter och nya lärare att på något vis tycka att man vet mest och bäst. Eller så är det bara någon sorts försvarsmekanism, att intala sig att man vet så mest och bäst.

Jag tyckte att jag var en ganska bra lärare när jag pluggade, och när jag började jobba. Men nu, tre månader senare, är jag ju ännu mycket bättre. Tänk vad fantastiskt om man hela tiden kommer utvecklas så här. Every day's a school day...

Klass 9A - hur gjorde superpedagogerna egentligen?

Klass 9A var till en början ett program som bara gjorde mig irriterad. Nu är jag riktigt less på skiten. Det är så förutsägbart. Ja, nu vänder det för 9A, lärarna börjar bli duktiga, eleverna gillar dem och superpedagogerna har genomfört sitt uppdrag med bravur (och lärarMalin står på katedern, jippi!) Inte så oväntat. Men jag vet fortfarande inte hur de har gjort det. Det finns så lite substans i detta program. Först pratar de om allt som är dåligt, och sedan, hips vips, börjar allt bli bra. Men HUR gjorde de? Om nu Sveriges lärarkår är så inkompetent, varför inte ge oss några tips när väldigt många av oss sitter och tittar? Hade varit nåt va!

Provkonstruktion, vilken huvudvärk.

Imorgon ska mina elever ha prov. Något som de bävar för, och jag tror jag bävat för det lika mycket som dem. Om inte mer. För nu var jag ju tvungen att konstruera mitt livs första riktiga prov. Varför lärde vi oss inte det på lärarutbildningen?

Jag har faktiskt grämt mig över detta, vilket resulterade i att jag spenderat hela kvällen framför datorn och böcker och inför-provet-häften och varken vetat ut eller in. Jag är rädd att jag gjort det för lätt, men tänk om jag gjort det för svårt? Tänk om det bara tar tio minuter för dem att skriva provet? Tänk om det tar mer än en hel lektion?

Detta låter nog ganska löjligt för lärare som läser detta, och kanske för andra också. Men jag är faktiskt, på riktigt, lite nervös över detta provtillfälle.

Censur?

Och nu när man har startat sin skolblogg börjar man ju genast fundera; vad kan och får jag skriva i den? Det finns ju mängder av skolbloggar där ute, har dock inte hunnit kolla igenom särskilt många, men det står på att-göra-listan.

Jag kan ju såklart reflektera över min egen undervisning, skriva om kursplaner och mål, och länka till bra undervisningstips, gnälla över "Klass 9A" och det ena med det andra. Men det är svårt att veta när man ska börja censurera sina funderingar.

Ni pedagoger där ute som bloggar och twittrar eller på andra sätt syns ute på internet; hur tänker ni? Skulle vara intressant att höra.

Och Ida heter jag

Dags att presentera mig själv litegrann känner jag.
Jag är en alldeles ny lärare som efter 4,5 år på ett universitet på norrlandskusten nu har emigrerat till västkusten och slängts ut i verkligheten i form av en heltidstjänst på högstadiet. Jag trivs jättebra med att vara lärare (oftast i alla fall, idag var dock en jobbig dag, men ska inte gå in mer på det just nu). Språk är min grej! Undervisar i spanska och engelska och tycker ofta att det är det roligaste som finns. Önskar bara att det fanns mer tid att planera och fixa och vara kreativ, men jag kämpar på och gör mitt bästa!

Jag har insett att det finns mycket att skriva av sig om, och detta känns som ett bra forum. Detta och Twitter. Det är fantastiskt att man har möjlighet att nätverka med, få tips och idéer från och bara få läsa kommentarer av andra lärare. Internet är inte en dum grej, om man säger så.

Följ min blogg med bloglovin