Jag satt här i soffan och funderade som vanligt på morgondagens lektioner och morgondagens andra göromål. Och så började jag fundera på kvällens avsnitt av Klass 9A som jag inte ens tänker kommentera för att jag är så besviken på den serien. Och så började fundera över min egen utveckling som lärare.
Jag har nu jobbat som lärare i tre månader. Ingenting, tänker ni gamla rävar, men med tanke på att den längsta "lärarperioden" jag haft tidigare var under en så kallad "långpraktik" på sex veckor, så är 3 månader med heltid ganska mycket för mig. Och dra åt *** vad det har hänt grejer. Jag lär mig nya saker varje dag. VARJE dag. Jag lär mig hur jag ska bete mig, vad jag ska säga, hur jag ska förklara saker, hur jag ska bemöta mina elever osv osv. Jag hade ganska bra koll på hur man gör en lektionsplanering när jag började jobba. Men allt det andra, herregud vad jag LÄRT MIG (och lektionsplaneringarna blir ju smartare och smartare de också förstås).
Jag tror det finns en tendens hos lärarstudenter och nya lärare att på något vis tycka att man vet mest och bäst. Eller så är det bara någon sorts försvarsmekanism, att intala sig att man vet så mest och bäst.
Jag tyckte att jag var en ganska bra lärare när jag pluggade, och när jag började jobba. Men nu, tre månader senare, är jag ju ännu mycket bättre. Tänk vad fantastiskt om man hela tiden kommer utvecklas så här. Every day's a school day...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar