Och nu när man har startat sin skolblogg börjar man ju genast fundera; vad kan och får jag skriva i den? Det finns ju mängder av skolbloggar där ute, har dock inte hunnit kolla igenom särskilt många, men det står på att-göra-listan.
Jag kan ju såklart reflektera över min egen undervisning, skriva om kursplaner och mål, och länka till bra undervisningstips, gnälla över "Klass 9A" och det ena med det andra. Men det är svårt att veta när man ska börja censurera sina funderingar.
Ni pedagoger där ute som bloggar och twittrar eller på andra sätt syns ute på internet; hur tänker ni? Skulle vara intressant att höra.
Enkelt uttryck försöker jag tänka såhär "om jag skriver detta, vilka konsekvenser kan det få för berörda parter, idag och på längre sikt?" och om jag då svarar mig själv "jo, serru, det skulle kunna vara så att personer som har förtroende för dig kan identifieras och få negativa konsekvenser av detta/känna sig utelämnade/bli ledsna etc" då låter jag bli att skriva. Därför skriver jag väldigt lite om vad som faktiskt händer på skolan där jag jobbar, och mer om generella skolsituationer, om situationer som uppstått för många år sedan på andra skolor, eller om teoretiska situationer som skulle kunna uppstå.
SvaraRaderaJag reflekterar och tänker i text, har alltid gjort. Jag måste formulera mig för att lyckas komma fram till något.
SvaraRaderaI och med att jag startade bloggen, och började skriva där istället för bara för mig själv så blev det bättre. Jag fick reaktioner från andra än mig själv, andra än mina närmaste arbetskamrater. Jag fick ett mycket större antal kollegor.
För mig handlar det mycket om utveckling och förändring, och då mycket IKT tankar.
Morrica: Det låter som bra regler. Hellre skriva för lite än för mycket!
SvaraRaderashpetter: Precis! Att hitta alla dessa kollegor via blogg och twitter tycker jag är fantastiskt. Man kan få så himla mkt tips och idéer och läsa om både bra och dåliga situationer och problem och allt möjligt som man känner igen.
Allt jag skriver står jag för och skulle kunna säga till berörda personer direkt om jag träffade dem. Inget skitsnack om elever, kollegor, chefer eller skitsnack över huvud taget. Däremot en känga till politiker ibland, men den hade jag med glädje gett dem irl också. Inga namn på elever eller kollegor som kan bli omskrivna, så anonymt det går. Personligt, aldrig privat, men inte direkt censurerat.
SvaraRadera