måndag 28 mars 2011

Att överleva första året

För några år sedan gick jag på en föreläsning på Umeå Universitet som kallades "Att överleva första året som lärare". Föreläsaren jobbade på en gymnasieskola och det var en mycket bra föreläsning, med konkreta tips, som t.ex. "Kolla inte mailen var tionde minut." Nu har man ju visserligen inte tid att kolla mailen var tionde minut, men ni förstår principen.

Idag önskar jag att jag hade kvar häftet jag fick på den föreläsningen. För det visar sig att det enda jag minns är just det att jag inte ska kolla mailen så ofta. Föreläsningen "Att överleva första året som lärare" borde man få minst en gång i veckan under detta första år.

Min arbetsbörda är ju inte större än någon annans som jobbar heltid. Men ibland känner jag verkligen att 24 timmar per dygn inte räcker till. 45 timmar i veckan räcker definitivt inte. Ändå försöker jag att vara ledig så fort tillfälle ges, men rätt var det är sitter jag där framför datorn igen. Kollar mailen...

Jag vill så himla mycket, men jag är rädd att om jag fortsätter i den här takten kommer jag inte orka så himla mycket. Borde nog luta mig tillbaka nångång också...

Men hörni, ni som jobbat några år. Hur överlevde ni första året som lärare? Har ni några tips till en liten lärare på sitt första riktiga jobb?

3 kommentarer:

  1. "Med nöd och näppe" skulle jag vilja svara på den frågan. Några saker som hjälpte i alla fall var att som språklärare använda språkutvecklande undervisningsmetoder som krävde minimal planering; jag vet inte hur många gånger jag körde diktogloss med eleverna det första året t.ex. Det blev snabbt lite av mitt signum.

    Jag tillät mig även att tämligen slaviskt följa läroboken de lektioner då de fantastiska idéerna uteblev, samtidigt som jag inte tvekade att prova nya grepp när inspirationen slog till utan att vrida och vända på dem för mycket. Jag lärde mig även att fullspäckade lektionsplaneringar inte alltid är att föredra; lektioner blir ibland bättre av att man tar det lite lugnare och lystrar till signaler från eleverna. Våndan över att de kanske hinner klart med allting innan lektionen är slut och inte har något att göra är dock en sträng mästare...

    Naturligtvis är det viktigt också att rikligt använda sig av sina kolleger för hjälp med planeringar, lektionsuppslag etc, men jag hade inte så stora möjligheter till det just då.

    Sedan är det naturligtvis så ett visst schema faktiskt *ger* en större arbetsbörda till nya lärare i jämförelse med mer rutinerade kolleger, och detta ska tas hänsyn till vid tjänstefördelningen. Du borde rimligen ha någon eller några lektioner färre i veckan än någon som har varit igång ett antal år.

    När jag själv tyckte att arbetsbördan var alltför stor första terminen gick jag till rektorn och sade att jag inte hann med mina arbetsuppgifter, och att det skulle kunna lösas genom att lektion x dag y ströks från mitt schema. Det ordnade han snabbt genom att sätta in vikarie. Alla eleverna var inte förtjusta över att en grisk pensionist kom på onsdagförmiddagarna istället för "snälla" Robert, men det var en lösning.

    SvaraRadera
  2. Jag befinner mig i steget innan ditt, på väg mot första riktiga jobbet och känner mig orolig över just den situation du beskriver. Fick i dagarna reda på att man på folkhögskola har 2h planeringstid för varje lektion. Låter som en dröm och som en nödvändighet för oss nybörjare. Man vill ju göra ett bra jobb även med bristande rutin. Vad (förutom mailläsning ;-)) upplever du tar mest av din tid?

    SvaraRadera
  3. Tack Robert för ett långt och intressant svar! Känner igen mig i det du skriver... Har länge varit "motståndare" till läroboken, men har under denna termin insett att den är enormt stor hjälp. Och eleverna uppskattar den också, det är inte alltid de förstår syftet med att göra någonting annat och nytt, de är nog inte tillräckligt vana. SÅ jag försöker blanda lite, lärobok ibland, och annat ibland. Funkar bra :)

    KB - Det går på nåt vis... 2 h planeringstid finns dock inte på kartan. Jag jobbar extremt mycket och då känner jag ändå att jag inte har tillräckligt med tid för planering. Jättetrist, man vill ju ändå att lektionerna ska bli så bra som det bara går.
    Det som tar mest av min tid är nog runtomkringarbetet, så mycket att göra som jag nog inte tänkte på innan. Mentorskapet tar enormt mycket tid, men är ju samtidigt väldigt givande. Det är fix hit och dit, ledighetsansökan, praoplatser, godisförsäljning, föräldrakontakt... Svårt att säga vad som tar mest tid, kombination av allt möjligt...
    Och det är ju elevkontakten och lektionerna man vill åt, och ibland måste man lägga det åt sidan lite för att göra annat man också måste hinna med.

    Längtar tills jag jobbat några år och fått in rutinen, så jag kan disponera tiden på ett bättre sätt.

    SvaraRadera