Jo, jag känner mig som en engagerad lärare, men att på något sätt driva en skolblogg var inte lätt. När jag kommer hem från jobbet sitter jag vanligtvis och jobbar en stund till, och gör jag inte det så tänker jag åtminstone på jobbet. Därför tar det emot lite att sätta sig och blogga om det också. Ska man aldrig få vara ledig, tänker jag?
Den här första halvan av första terminen som lärare har varit intensiv. Och intensivare blir den när utvecklingssamtalen sätter igång. Elevomdömen skrivs för fulla muggar. Om ni undrar hur jag kommer spendera min söndagskväll t.ex. så kan jag informera er om att jag kommer att sitta och formulera omdömen på Unikum.
En annan tråkig sak med denna blogg är att det känns som att jag varje gång jag skriver någonting bara gnäller. Och det är ju verkligen inte meningen. Men allt det underbara med detta jobb behöver jag ju inte vädra, det är ju redan underbart för där är ju inga problem. Det är ju de jobbiga sakerna man vill skriva om.
Så nej. Ska denna blogg leva vidare måste jag alltså:
1) Skriva oftare (hur nu det ska gå ihop med löftet om att inte tänka på jobbet hela tiden)
2) Vara positiv också.
Just att jobba och sedan blogga om jobbet på kvällen känns lite segt för mig också. Ibland fungerar bloggandet som ett sätt att skriva av sig och då är det bra, men om det får mig att grubbla ännu mer känns det sådär. Du som är ny lärare kan säkert bidra med mycket intressant, men pressa dig inte.
SvaraRaderaNej, bloggen har fått ligga lite tyst, har verkligen inte orkat prioritera den, och kommer nog inte göra det heller om det betyder att jag aldrig kan koppla bort jobbet.
SvaraRaderaSamtidigt känner jag att jag verkligen vill skriva, dels för att vädra vissa saker och dels för att ha kvar tankarna jag hade i början av min lärarkarriär... Kan nog vara intressant att gå tillbaka och kolla så man inte glömmer bort hur det var!