Uppstart med mycket IKT

Nu är den nya terminen igång (sedan förra veckan faktiskt). Inga elever på skolan ännu, men det finns uppenbarligen mängder med jobb att göra ändå. Det största bekymret hittills har varit schemat... Kanske så det ska vara.

Tre dagar har jag jobbat och jag är redan helt slut. Men inspirerad ändå! Tror detta kommer bli ett bra läsår. Känns jättekul att få vara med från början och att ha fast anställning, det är nu det börjar på riktigt!

Än så länge har jag lagt upp två mål för min undervisning (förutom de självklara då) och de är:
- mycket mer konversation under spanskalektionerna
- mycket mer datorer och internet och sociala medier

Angående punkt två så känns det som en rolig utmaning! Förra terminen hade inte alla elever en dator, och lånedatorerna var ofta uppbokade (och ofta ganska sönder också), så det var svårt att få in datorn som en naturlig del i undervisningen. I år är det storsatsning på en-till-en, vilket känns jättekul. Uppstarten i år har därför präglats av LGR11 och IKT. På onsdag är det IT-mässa som gäller hela dagen, med bl.a. föreläsning av Micke Gunnarsson och Hans Renman. Hoppas på en inspirerande dag!

Dags att börja skolblogga igen

Dags att ta tag i det här med skolbloggandet igen kanske. Igen och igen, bloggade inte så aktivt under vårterminen heller. Men jag hann inte, ville jag påstå då. Nu påstår jag att det alltid finns tid för ett blogginlägg, men det var nog så att jag inte hade ork att fundera över jobbet/skolan/kunskap/lärande mer när jag väl lagt ner dagens arbete och hade tid att hämta andan. Jag jobbade verkligen som en duracellkanin förra terminen.

Jag kommer säkert behöva jobba som en duracellkanin nu också. Även om jag inte kommer behöva göra det kommer jag garanterat göra det ändå, men jag hoppas att jag kan hålla bloggen vid liv för, tillsammans med twitter, tycker jag att det är ett så otroligt bra forum för att reflektera över sin egen lärarroll och komma fram till olika metoder att använda sig av i undervisningen.

Och så ytterligare en ursäkt till varför bloggen legat på is: jag har haft sommarlov. Jag har försökt att tänka så lite som möjligt på jobb/skola och allt under semestern, för jag vet att det kommer vara i princip det enda jag kommer tänka på när höstterminen startar. Jag har inte lyckats med att inte tänka på skola, men att formulera mina tankar svart på vitt har inte varit aktuellt. Men vi får se, kanske jag kan komma igång med det nu.

Det saknas inlägg på min blogg.
Jag har inte skrivit om hur min absolut första termin som lärare var.
Det MÅSTE jag göra, för det är någonting jag vill minnas.

Vackert!

Skakar liv i bloggen igen med det underbaraste klippet jag sett på länge.
Klok människa den där Matt Damon.

Avslutning

Det blev inte så mycket bloggande här. Men vem har tid? Inte jag.
Nästa termin jobbar jag bara 80%, och då kanske jag har lite rutin dessutom (haha), så då kanske det finns mer ork för skolblogg.

Idag var det skolavslutning.
Det var en märklig känsla. Fast den märkliga känslan infann sig först när jag kom hem och började fundera över dagen och livet.
Jag är lärare.
Jag har varit på skolavslutning - som lärare och inte elev.
Mina söta elever gav mig blommor och presentkort.
Och alla var så finklädda och glada.
Och vi åt godis och glass och sjöng "Den blomstertid".

Det var en fin dag, och nu känns det vemodigt.
Måste snart försöka summera min första termin som lärare. Har ju knappt hunnit reflektera över detta under terminen, men nu när det börjar lugna ner sig så...

Så himla fint och känslosamt med skolavslutning.
Grämer mig redan för nästa år då "min" klass går ut nian. Kommer gråta så fruktansvärt mycket då.

Hur många dagar, sa du?

Jag hade en riktig sjukvecka förra veckan. Låg hemma HELA veckan och kunde inte röra en fena.
Det är ju absolut aldrig lägligt att bli sjuk, men det kändes som att det var extra olägligt just nu. Det är ju knappt någon tid kvar av terminen. Idag hörde jag en kollega säga att det är 12 skoldagar kvar innan betygen ska vara satta. Kan det verkligen stämma? Kan det säkert, med tanke på att det är 16 maj idag, men ändå...

Mycket att ta igen i veckan alltså.
Missade utvecklingssamtal (jäkla influensa), prov som ännu inte rättats (jäkla influensa) och så den vanliga planeringen utöver det förstås. Nu är det kämpa som gäller de sista veckorna, mycket att hinna med, här ska ingen tid gå till spillo.

Ikväll jobbar jag.

Entreprenörskap i skolan

Idag blev det ingen torsdagskonferens på jobbet, istället fick mitt arbetslag ta oss till stan för inspirationseftermiddag om entreprenörskap i skolan. (Blev för övrigt mycket glad när några elever blev besvikna för att de var tvungna att sluta spanskan tidigt eftersom jag skulle iväg, kul att höra att spanskan uppskattas ju!) Eftermiddagen startade med föreläsning av Micke Gunnarsson, som var mycket rolig och intressant. Alla lärare borde få lyssna på honom, särskilt såna som glömt varför de blev lärare och varför läraryrket är så viktigt.

Sedan skulle vi lärare vara entreprenörer. Min grupp uppfann en upplevelsebok, och gjorde en reklamfilm. iPad till skolorna, eller åtminstone datorer till alla elever vore nåt. Denna reklamfilm slängdes ihop på 10 minuter, tänk om man kunde få ge eleverna möjlighet att jobba så.

>

Grupparbete

Nu är det dags för superpedagogen (jag) att starta upp ett grupparbete i en engelskagrupp. Detta i åk 9, vilket alltså blir det sista dessa elever gör innan slutbetyg ska sättas. Känner att det måste bli bra. Det måste struktureras upp bra från min sida, grupperna måste fungera, och på något sätt måste jag ha koll på att alla jobbar, vem som gör vad, och vad som ska gälla för de olika betygen (jäkla betygshets).

Planen är att grupperna ska få jobba med varsitt engelskspråkigt land. De ska jobba i grupper, söka fakta, strukturera upp arbetet samt redovisa muntligt inför antingen hela klassen eller inför mindre grupper. Mycket längre än så här har jag inte kommit.

Jag har planerat ett antal temaarbeten under våren, men långt ifrån tillräckligt många för att känna mig helt bekväm i uppstyrandet (ord?).

Hur många elever i varje grupp?
Ska jag göra grupperna?
Hur mycket skall skrivas?
Vad ska arbetet innehålla?
Hur ser tidsramen ut?
Hur lång ska redovisningen vara?
Hur ska redovisningen läggas upp?
Hur ska jag veta att alla jobbat, och hur ska jag veta vem som gjort vad?

Mycket att tänka på.
Dags att ta tag i det nu.

Elevdatorer och spanska

På skolan där jag jobbar har inte alla elever en egen skoldator.
Däremot har eleverna i mitt arbetslag egen dator.
Då jag undervisar i spanska har jag dock elever från fler arbetslag, dvs en himla massa blandgrupper. Detta har gjort det lite svårare att använda datorn i undervisningen, eftersom lånedatorerna ofta är uppbokade.

Men.

Förra veckan var jag ute i god tid och bokade ett gäng datorer.
Det var även förra veckan jag upptäckte att "Vale" - spanskaboken vi använder - har ett gäng övningar online. Skandal att jag inte upptäckt det tidigare.

Idag fick en av mina s.k. blandgrupper således jobba med Vale på internet.
Succé.
På riktigt, succé. Om än det var pratigt (så är det oftast med 30 13-åringar i samma rum), så jobbade alla med sina uppgifter. Och efter snabb koll innan vi avslutade kunde man märka att alla var överens: man lär sig mer av såna här övningar än att jobba i exempelvis övningsboken.
Vilken dröm när ALLA elever har dator.

Nästa vecka ska jag testa Storybird också. Det blir spännande!

En äkta språknörd

Jag tror jag har varit i en svacka ett par veckor. Det har varit (och är fortfarande) så mycket att man ju självklart inte kunnat lägga 100% fokus på lektionerna (vilket är tragiskt, med tanke på att det är lektionerna man vill lägga 100% fokus på).

Men ikväll.
Vet ni vad som hände ikväll?

Jo. Tidigare idag bestämde jag att det var dags för lite fonetik med åttorna i engelska. Lite fonetisk skrift och uttalsträning. Så ikväll har jag suttit och funderat på hur jag ska presentera fonetiken. Det blir nog inte mycket mer spännande än att jag skriver upp ett gäng ord och att vi tillsammans försöker lista ut vad det står (eller om jag kanske ska försöka plita ihop någon rolig mening... hmm).
Men det som hände var att jag hittade tillbaka till mina språknörderier!
Språknörderier, fattar ni!?

Jag älskar att vara språknörd.
Att jag blev lärare grundar sig ju på att jag är språknörd.
Så ikväll har jag suttit länge, länge och googlat fonetik, klurat på uppgifter kring fonetik, och jag har ÄLSKAT varje sekund!

Nu är svackan över! Nu jäklar. Nu ska det språknördas på högstadieskolan!

Okej, nu har jag språknördat så länge att jag inte hunnit med andra saker jag skulle göra. Bäst att ta tag i det nu då. Elevomdömen, planering inför utvecklingssamtal samt planering inför de muntliga nationella proven... Inte lika kul som fonetik.

Utvecklingssamtal

Denna vecka ska jag ha mitt livs första utvecklingssamtal. Nåja, utvecklingssamtal (eller var det kvartsamtal på min tid?) har man ju varit på, men aldrig som lärare.

Detta känns lite läskigt nu när det börjar närma sig.
Hur gör man? Vad säger man?

Har ni några tips till en rookie?

Miljömedvetenhet

I åttan lämnar vi nu USA bakom oss och går vidare till miljön. Det känns vettigt och bra, och texterna i Wings 8 är inte dumma alls. Imorgon startar vi upp temat med att diskutera Global Warming. Jag ser riktigt fram emot detta nya tema. Jag hoppas på givande diskussioner om hur vi kan hjälpa till att sakta ner klimatförändringarna och förhoppningsvis inspirera några elever till att försöka göra några av alla de sakerna man kan göra för att hjälpa till. Och jag hoppas även på att inspirera mig själv till att bli bättre på det.

Har nu suttit i minst 40 minuter och letat ett tecknat klipp som visades på någon sorts earth-gala för något år sedan. I detta klipp visade en figur ett antal olika saker vi kan tänka på i vardagen, t.ex: koka tevatten? Fyll inte vattenkokaren till max om du bara ska dricka en kopp. Såna enkla saker. Men jag hittar inte detta klipp någonstans. Har jag bara drömt att det finns ett sånt? Google och youtube have failed me...

Stress och prioriteringar

Man vill ju inte visa sig dålig, och erkänna att man är trött. Då kanske någon framtida arbetsgivare läser, och tänker: ojdå, hon är trött, henne vill vi inte ha. Men människor blir trötta, och jag är just nu där. Det känns som att jag jobbar och jobbar, men ju mer jag jobbar desto mer måste jag jobba. Märkligt det där.

Påsklovet var verkligen välbehövligt.
Men jag känner mig fortfarande trött.
Det kanske tar ett tag att komma i fas igen.

Det är nu knappt sju veckor kvar till sommarlovet. Stressen blir enorm då jag tänker på allt jag borde hinna med innan det. Det är tur att man har det där norrbottniska lugnet i alla fall. Jag vet ju att jag hinner, och det jag inte hinner, det hinner jag inte, men det kommer gå bra i alla fall. Det gäller ju att prioritera. Just nu prioriterar jag att få igång utvecklingssamtalen, planera in tillräckligt många uppgifter som låter eleverna visa vad de kan så att jag kan sätta rättvisa betyg. Jag prioriterar lektionsplaneringar och snart måste jag också börja prioritera alla tidskrävande rättningar av prov och uppsatser.

Det är mycket nu, det är verkligen mycket. Men det kommer gå, det vet jag. Det är bara att kämpa på. Jag visste att det skulle bli mycket så här i början av lärarkarriären, och alla gamla rävar kan säkert minnas hur det var att vara ny. Och alla gamla rävar jobbar antagligen också otroligt mycket, och känner sig stressade över att man inte hinner med allt man vill. Eller?

Påskplaner

Nu är det påsklov, och jag sitter på tåget mot Stockholm för att sedan bege mig vidare till fina Norrbotten. Trots att jag gillar mitt jobb känns det helt fantastiskt att få vara ledig några dagar, och försöka att tänka på annat än jobb.

Planerna för den kommande veckan är således:
- sova mycket
- kramas massa med syskonbarnen
- umgås så mycket med familjen att de blir less på mig
- läsa en bok, kanske t.o.m. två
- sitta ute på balkongen och sola även om det är svinkallt
- känna lugnet

Ska bli fantastiskt!

Snart sommarlov

Idag insåg jag någonting.

Jag hade kommit hem från jobbet, men satte mig vid datorn för att knåpa ihop resten-av-terminen-planeringar. Jag gjorde en tabell och insåg att Herregud terminen är ju snart slut. Jag har helt galet mycket kvar som jag vill hinna innan sommaren. Jag vill ha in mer skriftligt, jag vill ha in muntliga redovisningar, jag vill ha in mer realia och mer grammatik. Jag vill hinna igenom många fler kapitel i böckerna och jag vill hinna med projektarbeten.

Efter påsk är det sju veckor kvar av terminen. Det går bort en del helgdagar, och sista veckan - sista veckan är ju sista veckan och sista veckan är alltid sista veckan. Ni förstår vad jag menar.

Så idag insåg jag alltså att terminen snart är slut. Snart ska betygen sättas och det ska finnas ordentligt med underlag för det. Jag insåg att jag måste ta mig en ordentlig funderare på vad jag måste prioritera de sista sju (sex) veckorna, för jag kommer hinna långt ifrån allt jag vill. Typiskt.

Tusen gånger starkare

Igår diskuterades manligt/kvinnligt, makt, språk och likabehandling på skolan då det var temadag.
Dagen startades med att eleverna fick se filmen "Tusen gånger starkare", en mycket bra film om maktfördelning, grupperingar och starka människor. Väldigt bra och intressant var den, och väckte många tankar hos eleverna (och hos mig). Är nu väldigt sugen på att läsa boken också.

Som mycket annat just nu gav filmen dock en inte så bra bild av skolan (eller lärare), men den diskussionen orkar jag väl inte gå in på just nu. Behandlar vi killar och tjejer så olika som lärarna i filmen gjorde?

Nåväl. En mycket bra film som borde ses av ungdomar, pedagoger, föräldrar... Ja, av alla i princip. Har du inte sett den? Spring ut och hyr nu direkt då! Eller köp boken. Tror jag ska göra det faktiskt, blir kanske något att satsa på under påsklovet.

Lovsång till Twitter

När jag startade min Twitter för snart ett år sedan hade jag ingen aning om vad jag skulle göra med den. Jag hade ett jobb som gick ut på att svara i telefon och ingenting annat, så när det inte ringde hade jag ingenting att göra. Så jag skaffade mig en Twitter.

Tänk om jag då hade vetat vad jag vet idag. Twitter slår alla andra sociala medier med hästlängder i min bok. Att kunna följa andra lärare är som en liten guldgruva. I små korta tweets kan man få nya uppslag till lektioner, men framförallt får man följa den väldigt intressanta diskussionen om skolan som alltid pågår där. Den senaste tiden har det ju dessutom stormats massor i och med Jan Björklunds uttalanden om #merkateder och skoldiskussionen har drivits vidare av engagerade lärare. Med hjälp av Twitter har jag hittat mängder av intressanta människor, med intressanta synpunkter och idéer och jag tycker att alla lärare borde finnas på Twitter. För herregud så många kollegor man har där. Plötsligt är det inte bara arbetslaget på skolan man kan diskutera med, utan med lärare från hela landet (eller hela världen om man så vill). Fantastiskt.

Skolbloggsfunderingar

Jo, jag känner mig som en engagerad lärare, men att på något sätt driva en skolblogg var inte lätt. När jag kommer hem från jobbet sitter jag vanligtvis och jobbar en stund till, och gör jag inte det så tänker jag åtminstone på jobbet. Därför tar det emot lite att sätta sig och blogga om det också. Ska man aldrig få vara ledig, tänker jag?

Den här första halvan av första terminen som lärare har varit intensiv. Och intensivare blir den när utvecklingssamtalen sätter igång. Elevomdömen skrivs för fulla muggar. Om ni undrar hur jag kommer spendera min söndagskväll t.ex. så kan jag informera er om att jag kommer att sitta och formulera omdömen på Unikum.

En annan tråkig sak med denna blogg är att det känns som att jag varje gång jag skriver någonting bara gnäller. Och det är ju verkligen inte meningen. Men allt det underbara med detta jobb behöver jag ju inte vädra, det är ju redan underbart för där är ju inga problem. Det är ju de jobbiga sakerna man vill skriva om.

Så nej. Ska denna blogg leva vidare måste jag alltså:
1) Skriva oftare (hur nu det ska gå ihop med löftet om att inte tänka på jobbet hela tiden)
2) Vara positiv också.

Att överleva första året

För några år sedan gick jag på en föreläsning på Umeå Universitet som kallades "Att överleva första året som lärare". Föreläsaren jobbade på en gymnasieskola och det var en mycket bra föreläsning, med konkreta tips, som t.ex. "Kolla inte mailen var tionde minut." Nu har man ju visserligen inte tid att kolla mailen var tionde minut, men ni förstår principen.

Idag önskar jag att jag hade kvar häftet jag fick på den föreläsningen. För det visar sig att det enda jag minns är just det att jag inte ska kolla mailen så ofta. Föreläsningen "Att överleva första året som lärare" borde man få minst en gång i veckan under detta första år.

Min arbetsbörda är ju inte större än någon annans som jobbar heltid. Men ibland känner jag verkligen att 24 timmar per dygn inte räcker till. 45 timmar i veckan räcker definitivt inte. Ändå försöker jag att vara ledig så fort tillfälle ges, men rätt var det är sitter jag där framför datorn igen. Kollar mailen...

Jag vill så himla mycket, men jag är rädd att om jag fortsätter i den här takten kommer jag inte orka så himla mycket. Borde nog luta mig tillbaka nångång också...

Men hörni, ni som jobbat några år. Hur överlevde ni första året som lärare? Har ni några tips till en liten lärare på sitt första riktiga jobb?

Every day's a school day

Jag satt här i soffan och funderade som vanligt på morgondagens lektioner och morgondagens andra göromål. Och så började jag fundera på kvällens avsnitt av Klass 9A som jag inte ens tänker kommentera för att jag är så besviken på den serien. Och så började fundera över min egen utveckling som lärare.

Jag har nu jobbat som lärare i tre månader. Ingenting, tänker ni gamla rävar, men med tanke på att den längsta "lärarperioden" jag haft tidigare var under en så kallad "långpraktik" på sex veckor, så är 3 månader med heltid ganska mycket för mig. Och dra åt *** vad det har hänt grejer. Jag lär mig nya saker varje dag. VARJE dag. Jag lär mig hur jag ska bete mig, vad jag ska säga, hur jag ska förklara saker, hur jag ska bemöta mina elever osv osv. Jag hade ganska bra koll på hur man gör en lektionsplanering när jag började jobba. Men allt det andra, herregud vad jag LÄRT MIG (och lektionsplaneringarna blir ju smartare och smartare de också förstås).

Jag tror det finns en tendens hos lärarstudenter och nya lärare att på något vis tycka att man vet mest och bäst. Eller så är det bara någon sorts försvarsmekanism, att intala sig att man vet så mest och bäst.

Jag tyckte att jag var en ganska bra lärare när jag pluggade, och när jag började jobba. Men nu, tre månader senare, är jag ju ännu mycket bättre. Tänk vad fantastiskt om man hela tiden kommer utvecklas så här. Every day's a school day...

Klass 9A - hur gjorde superpedagogerna egentligen?

Klass 9A var till en början ett program som bara gjorde mig irriterad. Nu är jag riktigt less på skiten. Det är så förutsägbart. Ja, nu vänder det för 9A, lärarna börjar bli duktiga, eleverna gillar dem och superpedagogerna har genomfört sitt uppdrag med bravur (och lärarMalin står på katedern, jippi!) Inte så oväntat. Men jag vet fortfarande inte hur de har gjort det. Det finns så lite substans i detta program. Först pratar de om allt som är dåligt, och sedan, hips vips, börjar allt bli bra. Men HUR gjorde de? Om nu Sveriges lärarkår är så inkompetent, varför inte ge oss några tips när väldigt många av oss sitter och tittar? Hade varit nåt va!

Provkonstruktion, vilken huvudvärk.

Imorgon ska mina elever ha prov. Något som de bävar för, och jag tror jag bävat för det lika mycket som dem. Om inte mer. För nu var jag ju tvungen att konstruera mitt livs första riktiga prov. Varför lärde vi oss inte det på lärarutbildningen?

Jag har faktiskt grämt mig över detta, vilket resulterade i att jag spenderat hela kvällen framför datorn och böcker och inför-provet-häften och varken vetat ut eller in. Jag är rädd att jag gjort det för lätt, men tänk om jag gjort det för svårt? Tänk om det bara tar tio minuter för dem att skriva provet? Tänk om det tar mer än en hel lektion?

Detta låter nog ganska löjligt för lärare som läser detta, och kanske för andra också. Men jag är faktiskt, på riktigt, lite nervös över detta provtillfälle.

Censur?

Och nu när man har startat sin skolblogg börjar man ju genast fundera; vad kan och får jag skriva i den? Det finns ju mängder av skolbloggar där ute, har dock inte hunnit kolla igenom särskilt många, men det står på att-göra-listan.

Jag kan ju såklart reflektera över min egen undervisning, skriva om kursplaner och mål, och länka till bra undervisningstips, gnälla över "Klass 9A" och det ena med det andra. Men det är svårt att veta när man ska börja censurera sina funderingar.

Ni pedagoger där ute som bloggar och twittrar eller på andra sätt syns ute på internet; hur tänker ni? Skulle vara intressant att höra.

Och Ida heter jag

Dags att presentera mig själv litegrann känner jag.
Jag är en alldeles ny lärare som efter 4,5 år på ett universitet på norrlandskusten nu har emigrerat till västkusten och slängts ut i verkligheten i form av en heltidstjänst på högstadiet. Jag trivs jättebra med att vara lärare (oftast i alla fall, idag var dock en jobbig dag, men ska inte gå in mer på det just nu). Språk är min grej! Undervisar i spanska och engelska och tycker ofta att det är det roligaste som finns. Önskar bara att det fanns mer tid att planera och fixa och vara kreativ, men jag kämpar på och gör mitt bästa!

Jag har insett att det finns mycket att skriva av sig om, och detta känns som ett bra forum. Detta och Twitter. Det är fantastiskt att man har möjlighet att nätverka med, få tips och idéer från och bara få läsa kommentarer av andra lärare. Internet är inte en dum grej, om man säger så.

Följ min blogg med bloglovin

Efter Klass 9A

Ja, jag blir upprörd när jag ser Klass 9A. Inte klass 9A på min skola alltså, men programmet Klass 9A.
Idag blev jag förbannad över hur Stavros, väldigt oproffsigt, i princip snackar skit om andra lärare inför eleverna. Lär ju knappast bidra till elevernas tillit till sina lärare.

Och så blir jag irriterad och frustrerad över kommentarerna på Twitter som kommer i samband med programmet. De är oftast i stil med: "Hjälp, jag vill inte låta mitt barn gå i svenska skolan." eller "Undrar hur många lärare som sitter och skäms i tevesoffan" eller "Fan vilka dåliga lärare" osv osv.

Jag blir så förbannad över att en halvtimme i veckan är vad svenska folket ser av skolan, och sedan tror att det är så överallt och hela tiden.

Nu ska jag fortsätta med att jobba arslet av mig. För det är vad vi lärare gör. Vårt bästa för elevernas skull.  Jag kommer sitta uppe och jobba säkert två timmar till. Sedan kommer jag ligga och tänka på jobbet en timme innan jag somnar. Sedan kommer jag vakna, tänka igenom dagen, jobba, åka hem och sedan fortsätta jobba. Och jag gör det inte bara för min skull. Jag gör det för mina elevers skull. Jag vill inte se mina elever, eller någon annans elever, misslyckas. Då skulle jag inte ha blivit lärare.

Superpedagogen

Jag har varit tveksam till detta med en lärarblogg.
Men efter att ha jobbat ett tag (inte länge alls, två månader ungefär) ramlar jag över pedagogiska dilemman, skoldebatter och diskussioner om svenska skolan absolut hela tiden. Och efter att ha sett kvällens avsnitt av SVTs "Klass 9A" kände jag att det får räcka. Jag behöver en blogg där jag kan skriva av mig om alla mina funderingar och frustrationer och även glädjeämnen som finns inom skolan.

Och nej. Jag kunde inte motstå bloggadressen "superpedagog" när jag såg att den var ledig.
Jag är ingen superpedagog. Kommer nog aldrig bli en superpedagog heller. Vad är en superpedagog egentligen? Ett begrepp myntat av SVT?